Kibbutz Shamir

# Fyrtio år i samma sång ## Vers 1 Den elfte september, för fyrtio år sen, kom vi till Gettot, med väskor och skratt. På Kibbutz Shamir fann vi varandra, och ingen av oss visste vad livet lagt. Vi plockade frukter i sol över fälten, och bomull som blev till en annan dag. Vi putsade glas på Optical factory, och gjorde det jobb som behövdes där. ## Refräng Fyrtio år och ändå känns det som om vi står där igen. Med damm på skorna, sång i natten, och hela världen som vår vän. Susanne, Gunnel, Maria, Gunilla, Vania, Mia och Camilla med — vi bar de åren nära hjärtat, och vi bär dem fortfarande med. ## Vers 2 På Shalag vi klippte och mätte och vägde, engångstyg av bomullen vi plockat en gång. Vi stod i köket och slet i tvätten, och städade toaletter dagen lång. Efter middagen kom Amis lista, worklist för morgondagens arbetslag. Där stod vårt öde, rad efter rad, och vi tog emot det med skratt och behag. ## Refräng Fyrtio år och ändå känns det som om vi står där igen. Med damm på skorna, sång i natten, och hela världen som vår vän. Susanne, Gunnel, Maria, Gunilla, Vania, Mia och Camilla med — vi bar de åren nära hjärtat, och vi bär dem fortfarande med. ## Vers 3 När arbetspassen äntligen slutat, gick vägen till baren där ölen rann. Gunnel sjöng högt och gjorde oss yra, och snart sjöng varenda en som vi kan. Vi svängde våra lurviga tillsammans, på Hetzclub där natten aldrig tog slut. Med kibbutzbor tätt intill oss dansade vi all trötthet ut. ## Vers 4 Sen kom en femdagarstur genom landet, i äppelbussen som skakade hårt. Utan fjädring och utan stoppade säten — till allas förtvivlan, och glädje så klart. Vi flöt i det salta vid Döda havet, och frös i Negev när natten föll på. Vi klättrade upp för Masada tillsammans, och sov på en strand i Eilat ändå. ## Brygga Vem kunde tro när vi stod där i början, att tiden skulle föra oss hit? Att fyrtio år senare skulle vi minnas varenda skratt och varenda bit. Inte bara platser, inte bara dagar, utan vänskapen som växte sig stark. Från första kvällen på Kibbutz Shamir till nu — ett gemensamt livsverk. ## Sista refräng Fyrtio år och ändå känns det som om vi står där igen. Med damm på skorna, sång i natten, och hela världen som vår vän. Susanne, Gunnel, Maria, Gunilla, Vania, Mia och Camilla med — den elfte september sjunger vi vidare, och bär de fyrtio åren med. ## Outro Så höj våra glas för allt som vi gjorde, för varje morgon, för varje kväll. För Gettot, Shamir och vägen vi vandrat — fyrtio år, och vi står här än.